Kylan den vägrar att ge med sig! Det verkade som att det skulle bli lite varmare under nästa vecka, men det har hela tiden flyttats fram, så det verkar som att vi får fortsätta att dras med det här. I morse var det otroligt kallt! Underligt nog, så har faktiskt det stora vattenkaret i ligghallen hållit sig ganska bra. Vi har packat in det ordentligt med halm och fyller på med varmt vatten det sista vi gör på kvällen, och det funkar faktiskt bra. I morse, med cirka 14 minusgrader var det bara en tunn skorpa av is på vattnet i ett nästan tomt vattenkar. Så, det får vi ju vara nöjda med.
Morgonens soluppgång försökte kompensera för kylan genom att vara anslående vacker, men tyvärr så hjälpte det inte. Jag är trött på vintern nu! Eller, jag har inget emot att det är snö och minusgrader, det får det gärna vara fram till våren sätter i gång på riktigt, men det behöver inte vara så himla kallt!
Inomhus känns det också svalare, dock inte så kallt som termometern visar. Men, varma strumpor och tröjor får man allt ha. Utom barnen då förstås, som verkar ha någon sorts inbyggd kamin och springer runt i bara trosor utan att verka frysa det minsta.
En till som inte heller är så nöjd med att det är så kallt ute nu är Maja. Hon står beredd varje morgon och springer glatt ut, bara för att efter ett par minuter inse att, jo, det är lika kallt idag och det är bättre att hålla sig inne. När hon vill in brukar hon sätta sig i köksfönstret och titta in. Jag kunde inte låta bli att ta en bild på henne, vilket inte alls uppskatades. När Maja vill in, så kan det inte gå fort nog.
En livräddare i denna kyla är vårt värmeskåp, som vi kallar det. Det är ett skåp/garderob i hallen, där tidigare ägare satt in ett vattenburet element. Genialt! Där hänger vi blöta kläder, som torkar över natten. Skorna åker också in där, liksom vantar och mössor. Det är guld värt att kunna sätta på sig varma skor på morgonen när termometern visar på minus 14 grader. Det är verkligen lycka att ha detta värmeskåp, och jag tror inte jag skulle klarat mig utan det.
Fabian har mått lite dåligt i ett par dagar, varför vet jag inte. När jag kom ut till stallet härom morgonen var han jättetjock i sitt ena bakben. Självklart samma ben som hovfrakturen. Men svullnaden gick från kotan och uppåt, och ingen värme i hoven, så det var i alla fall skönt. Igår eftermiddag var han riktigt låg och lät sig till och med hunsas av Emilio, vilket aldrig hänt tidigare. Väldigt oroande. Hittade ett litet litet sår på kotan på det svullna benet och smörjde in med antiseptisk honung (bästa bästa) och han har fått ha lindade ben på sig under natten. I morse verkade han lite piggare och svullnaden på benet har gått ner och han lät sig inte hunsas av Emilio längre. Nu står alla tre hästarna tillsammans igen i hagen, så Fabian mår helt klart bättre . Hoppas det fortsätter gå åt rätt håll! Denna glashäst alltså….
Summa summarum, trots allt så måste jag ändå säga att detfunkar ganska bra, trots kylan. Vi får släpa dunkar med varmvatten från huset till hagen och stallet, men det funkar. Vi har vatten i stallet, som inte har frusit och det får vi vara glada över. Men, som jag längtar efter ett riktigt stall!
Dala Gård 