Som ni säkert kunnat lista ut, så blir tyvärr bloggen lidande när det är mycket i övrigt som händer. Och, att det har hänt mycket här på Dala under den sista tiden, det är ingen överdrift. Jag tänkte i detta inlägg dra en sammanfattning, för det skulle ta alldeles för lång tid att berätta om allt. Så, sedan sista blogginlägget har följande hänt:
Vi har haft pappa på besök och firat midsommar
Vi har slagit och tagit in hö, för hand, på en yta om ca 2000 kvadratmeter. Den stora hagen på 2 hk fick vi veta går det inte att slå gräs på, pga alla stenar som finns där. Så, där kommer vi behöva spränga sten och jämna till för att kunna ta hö nästa år.
Skogen har blivit avverkad och hela baksidan är nu full med stockar, som ska ligga och torka till sig innan de kommer och hämtar dem. Skogen ser ut som en krigszon, men Thomas garanterar mig att det kommer bli bra. Min gödselplatta har de dessutom tagit i beskickning, vilket inte är det minsta populärt från min sida!
Baldo har blivit jättesjuk. Det började med att han kissade och drack onormalt mycket, så vi åkte in till veterinären i Dalby med honom. Där konstaterades det att han hade väldigt dåliga blodvärden. Efter flera turer och hos veterinären och ett dygn som inlagd på Evidensia i Malmö konstaterades det att Baldo har immunmodofierad tombocytopeni, vilket är en autoimmun sjukdom där hans immunförsvar angriper och förstör hans blodplättar, vilket i sin tur gör att han inte kan koagulera blodet. Detta är en sjukdom som han aldrig kommer att bli frisk ifrån, men den kan behandlas. Prognosen är till en början dålig, eftersom man inte vet hur hunden kommer att svara på behandlingen. Antingen blir de bättre, eller så blir det sämre. Baldo verkar ha svarat bra på behandlingen, så vi har nu kunna sänka dosen kortison med hälften. Så, vi är försiktigt optimistiska.
Vi har också sprutat igång Fiona, så att hon skulle komma i brunst. Det gick bra och hon betäcktes därefter, bara för att upptäcka att hon fått en infektion i livmodern. Som tur var upptäcktes detta direkt, och hon fick behandling, men vi vet inte hur det gick med själva insemineringen, om det tog eller inte. Det får vi veta på torsdag nästa vecka, då det är dags för dräktighetskontroll. Ska jag vara helt ärlig så undrar jag om hon är dräktigt. En riktigt surtant är hon i alla fall….
… vilket i och för sig kan förklaras med nästa sak som vi har hunnit med. Vi har nämligen hämtat hem en ponny från Malmö ridskola. Han heter Emilio, är 22 år och han har rört om lite i flockdynamiken. Söt som socker, men inte helt lätt att hantera. Han har nog inte blivit så mycket hanterad, samt fått komma undan med både det ena och det andra. Fiona tycker i alla fall att han är en dryg jävel som ska hållas extremt kort. Jag tror det kommer bli bra, när han har vant sig vid oss här. Han älskar i alla all de stora hagarna och ligghallen. Igår blev han klippt, då han pga cushings var extremt långhårig. Det krävdes plegg och en massa tålamod för att han skulle gå med på att bli klippt, men efter ett tag så tyckte han att det var helt ok, och till slut stod han helt vaken när jag klippte. SAMTIDIGT som en flismaskin stod och lät öronbedövande utanför. Riktigt duktigt gjort av honom. Nu fattas bara ett ordentligt bad, sedan är han mer eller mindre som ny.
Vi har börjat ta hem hö och gjort upp en plan för hur det ska förvaras.
Vi har börjat riva metallinredningen i gamla grisstallet och gjort en plan för hur vi ska kunna få godkänd takhöjd i boxarna.
Pappa har dammsugat större delen av logen och grisstallet.
Vi har planterat växter och rensat alla rabatter, med hjälp av pappa.
Varit i Klippan fram och tillbaka med hästtransporten för service och ombesiktning.
…. och mycket, mycket mer. Så nu känner i alla fall jag mig ordentligt sliten!
Dala Gård 