Kategorier
Okategoriserade

I ärlighetens namn…

så undrar jag ibland varför vi flyttade hit. Visst, det är slitigt, tungt, och så vidare. Men, det är faktiskt inte den egentliga orsaken till min undran.

När vi bestämde oss för att flytta hit, så begick vi ett stort misstag. Det misstaget bestod i att naivt tro att alla andra personer bryr sig, att andra personer visar hänsyn eller helt enkelt har sunt förnuft. Det har blivit smärtsamt tydligt att vi hade väldigt väldigt fel. Ett annat misstag, som i kombination med det nyss nämnda, som gör att jag verkligen undrar hur vi tänkte, är gårdens placering jämte en grusväg.

Självklart var vi medvetna om vägen när vi bestämde oss för att köpa gården, duh. Men, vi var inte medvetna om hur vansinnigt trafikerad den är, eller hur vansinnigt snabbt det körs på den, även förbi vår gård. Jag har även sett personer som suttit med näsan nertryckt i mobilen under tiden de kör.

Detta körande, i kombination med gårdens direkta anslutning till vägen har gjort att, just nu i alla fall, finns det inte mycket glädje över att bo här. Varför? Därför att det helt enkelt skapar för mycket oro och ångest. Förutom att jag är konstant orolig för djur och barn, så störs jag oerhört av den ljudnivå som rallybilarna skapar. Det hör inte till ovanligheterna att jag blir väckt på natten eller galet tidigt på morgonen av att någon accelerera förbi gården, då vårt sovrum ligger ut mot vägen.

Självklart har vi pratat med vederbörande, men inte alla. Helt enkelt för att de kör så fort att vi inte hinner ”fånga dem”. För att kunna prata skulle vi behöva stå och lurpassa, vilket känns för creepy. Dessutom har det inte hjälpt när vi pratat, utan bara fått en mindre intelligent ”jag vet” som svar när vi kommenterat att det går för fort förbi vårt hus.

Vi satte fram en 3-hjulning med reflexer på, för att visa att det finns barn. Hade absolut noll effekt. Istället blev den stulen.

Det är för mig fullkomligt oförståeligt hur man kan bete sig på detta sätt. Det är fullt med döda vinklar kring vår gård, du har inte en chans att se om något barn eller djur skulle hoppa ut på vägen. Så hur kan man ens köra så snabbt? Jag har försökt, bara för att få en känsla, men det gick inte. Jag vågade helt enkelt inte.

Det är så klart inte alla som kör som idioter. De allra flesta tar det lugnt förbi, så är det. Men de som inte gör det, gör det tillräckligt ofta, ibland flera gånger per dag, för att det ska ha skapats ett sådant här stort obehag att jag nästan skulle vara redo att flytta igen, om det vore möjligt.

Det är med andra ord, ganska så illa, och jag kan inte se hur det skulle kunna lösas heller.

Jag är ganska trött och sliten, och ber om ursäkt för mina mindre upplyftande inlägg. Nästa blir bättre, lovar. Det händer trots allt bra saker också.

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång